Eller?
Ja för min del verkar det nästan så!

Upp imorse när klockan ringde vid sex, klara fint dom tre första trappstegen men sen så kommer den stora trappan och jag dunsta gött ner för den, jävlar vad ont de gjorde! Är härligt att
Börja dagen hel svimfärdig å illamående! Har dock aldrig fått Dennis så fort upp ur sängen så vet nu hur jag ska göra:) allt gick bra som tur var, lite mörbultad i kroppen om man säger så å ont i ena skinkan;)

Men vid halv åtta ringer min telefon å både mamma å pappa har ringt! Fattar direkt att de hänt något! Lillebror har kört av vägen å voltat med bilen, å
Väg i ambulans till sjukhuset! Snacka panik! Skit jobbigt innan man får reda på något. Så ser man bilderna på bilen med på markbladet på fb, ännu värre! Men pratade precis med min bror, han mår efter omständigheterna bra och är mest om i kroppen! Det svåra att komma över är nog paniken man måste få när man inser att de här skiter sig nog!!!!
Men återigen har min lillebror haft änglavakt å är på väg hem, ska åka å pussa å krama på han sen!

Gör de oftare folk, för helt plötsligt kan det vara försent! Säg vad folk betyder, ge dom en kram..sånt kan göra mkt:)

Å nu är klockan tolv å jag hoppas att det inte händer något mer idag, de
Pallar jag inte!!!

Är ju ändå fredag den fjortonde å inte trettonde!!!!